Sitter här igen, låter pennan tala för min själ.
Jag undrar som vanligt hur fan jag kunde bli så kär, fast det va väl inte så konstigt egentligen?
Hela min värld byggdes upp och rasades av honom, jag funderade på om jag någonsin kunde bli kär igen efter honom?
Sen så fanns du och för varje steg jag tar så finns det en underbar bild i mitt mental, du och jag typ en falsk bild där allt är bra, som en tavla, en saga med ett lyckligt slut, men i verkligheten var det inte samma då som nu.
Det var han som fick mig att försöka leva, ändra på mitt liv tänk att allt kan bli så fel va?
Och efter det som hände så höll jag mig undan ville glömma att jag svekt mig själv och en till.
Men ändå stannar jag kvar och känner mig kriminell men du var genast speciell, för speciell för att lyssa på den andra för. 
Det är som att jag släppte allt så fort du bad mig, sket i allt och drog fast jag inte visste om du ville ha mig, ingen grep mig om kragen och morgondagen lät jag skina.
Mitt hjärta är helt förtvivlat lämnat där när jag lämnade er och det känns som om jag är i tusen bitar.
För jag vill tillbaka till er nu, till DIG
Jag skickar sms till ditt nummer varje dag, det har blivit en vanlig sak, en vane sak, att skriva till dig för att kolla så att allt är bra.
Så om det va typ idag som jag fick åka till dig så hade jag tagit den chansen och tagit mig bort från skiten och kanske klarat livet på ett annat sätt än nu och hoppas att det är du som ska stå bredvid mig tills tidens slut.
Min, som en ängel du vandrar på vår jord, men du är inte bredvid mig men du är inte borta från min framtidstro.
För jag vill inte ramla ner och bli sårad igen, gå igenom allt det svåra igen, med tårar igen, så snälla låt det inte bli så.
Frågan som känns fan din blick bränns när våra möts.
Men jag är kärlekslös för ingen kan va lika söt som du är som du alltid vart och kommer vara, allt det underbara skuggat av min stora saknad och jag lär vakna imorrn igen helt ensam här, utan dig som jag älskar för den du är.
Hur ska jag kunna glömma dig? Så fort jag ser dig smälter jag, är fången i en storvind med en andedräkt från ett andetag.
Jag lever med för stora krav med krossad kärlek lämnar kvar, men jag klarar det bara jag har dig vid min sida, för jag har någonting att hoppas på för här finns bara jag.
Jag skulle kunna vänta på dig tills jag dog stående, helt oförstående men skönheten är slående, självgående, tankegång om kärleken till dig.
Jag vill fråga dig: hur ska jag leva utan dig?
Men jag fick aldrig nå svar, för jag frågade aldrig, mitt hjärta känns krossat för att jag fick åka ifrån dig men hoppas att jag snart får träffa dig så mitt hjärta känns bra igen.
Jag har lämnat mitt hjärta kvar min egna med krossade glas som jag fick i foten.
För allt du sa byggdes på mitt hopp men som nästan nu känns raserat och allt du är som den ängel, gud har bäst planerat, det har inte blivit sanerat från min hjärna.
Du är min stjärna och jag vill älska dig till livets slut