På fredag fyller Steffi år kom jag just på och Stefan också, inte riktigt lika viktigt dock.
Jag förväntar mig inbjudan till 12årskalas.

Hur som helst.

Idag har väl varit en mer händelserik dag, som jag inte minns så mycket av, men det blev en impulssväng till Mälarhöjdens centrum.
Coop blev de lyckliga att få besök av inte bara oss utan Nichlas Falk också.
Det har gått 8år jag borde vara van.
Men nej varenda gång jag ser honom blir jag helt stum och förlamad typ, fast det är ju iaf bättre än att jag ställer mig och skriker och gråter.
Hur som helst, jag tappar alltid fattningen och blir helt konstig.
Och klarar jag av att hälsa? NEJ
Så jävla pinsamt, och otrevligt för den delen.
Det klarar jag bara när jag är "i tjänst", men hej och möjligtvis hejdå är det jag får ur mig typ.
Men han står där livs levande en av mina största idoler.
Och till skillnad från vissa andra så är jag inte van vid att träffa mina idoler och få inbjudningar till matcher av olika sorter titt som tätt.
Jag får bara förmånen att ta hand om deras barn.
Som jag inte fick fram några ord till idag heller.
Jag usch nej, nu måste jag göra som Kate och gå och sova och skämmas men det gör inte Kate.

Sen satte jag i halsen idag också, utan att äta eller dricka något samtidigt.
Märklig händelse faktiskt och jag känner mig fortfarande konstig i halsen.
Tänk om jag hade dött, då hade Sofie haft något att skriva om igen.

Själv har jag tittat på lite Skottska supporter grejer idag.
Och har bestämt att försöka få tag på mössperukerna som bars på Christophers och Lauras bröllop.
Dessutom vet jag va Kate ska få i julklapp.



De flesta skulle reagera likadant