När man får höra den personen man saknars röst blir allt genast jobbigare =/
För stunden, medans man pratar alltså är det jätte bra ibland kanske man inte ens säger nått men den andra personen är där i telefonen nästan som om den skulle vara på samma ställe som en själv.
Sen lägger man på, och man börjar sakna personen så mycket mer än innan man började prata på nått sätt.
Det är så jag vill ringa upp igen och prata tills den somnar och bara lyssna på andetagen <3
Och man får bekräftelse om att man verkligen tycker om den personen.
Det du sa till mig häromdan Michis tror jag höll på att hända men nu vet jag vart jag står.
Och det känns bra.
Förutom att jag saknar den så mycket nu istället , och som Kecka brukar beskriva för oss hur mycket man saknar folk.
Man behöver för den delen inte ha en pojkvän/flickvän som man saknar det är ändå lika jobbigt.
Men för vissa är det så.
Inte för mig men det är samma känsla.
<3

---

Och heartbeat har fått urinvägsinfektion nu också =/ <3